Jag sitter och läser genom min gamla blogg och känner mig så tacksam!

Kan inte förstå att jag har så himla bra vänner som har funnits där när jag mådde så sjukt dåligt.

Är så lyckligt lottad att jag har er! Jag önskar jag kunde ge tillbaka lika mycket till er,
 men jag vet inte hur.

Ni har haft sånt tålamod! Vet inte vad jag skulle ta mig till om ni gjorde er illa på samma sätt.

Det måste ha varit så sjukt tufft att stå vid sidan och inte kunna göra något.

Ni måste känt er så fruktansvärt hjälplösa. Jag beundrar så att ni inte gav upp, att hur lite ni än fick tillbaka av mig så fanns ni alltid kvar där och finns fortfarande kvar!

Ni har tröstat, gett mig så mycket kärlek, gjort allt vad ni kunnat för att jag ska må bättre.

Jag vill bara ge tillbaka, jag vet att jag inte funnits där på samma sätt som ni har för mig.

Men jag hoppas ni känner att ni kan höra av er till mig om det är något.

Jag hatar att ni inte bor här, men jag älskar att när vi ses så är det fortfarande lika bra!

Och det är lika mysigt varje gång jag får hänga med er, ni får mig att må så bra!

Nästa gång ni kommer ska jag inte låta er åka härifrån! Sådetså!

 

Tacktacktack till er världens bästa vänner