De fantastiska första veckorna, som bara du och den blivande pappan känner till graviditeten. Njut av hemligheten!
Att ha hela nio månader till att planera och fantisera om det nya livet som föräldrar.
Att berätta om nyheten till din egen mamma och pappa, vänner och annan familj. Se glädjen och överraskningen i deras ansikten!
Vi har det fantastiskt bra med betald föräldraledighet i Sverige. Gläds över tiden hemma tillsammans med din bebis. Kanske ser du även fram emot ett avbrott från jobbet?
För en gångs skull är det faktiskt meningen att du ska gå upp i vikt!
Massvis av uppmärksamhet och omsorg från vänner och familj. ”-Hur går det för dig?” ”-Hur mår du?”
Att slippa mensen i minst 9 månader.
Att känna små händer och fötter röra på sig i magen, och veta att dom tillhör någon du snart ska få hälsa på.
Du lär dig nya färdigheter. Det kan handla om att montera spjälsäng eller lära sig om olika blöjstorlekar.
Att handla pyttesmå bebiskläder eller kanske bara att titta på bebiskläder på nätsidor och i kataloger.
En ny förståelse för din egen mamma...
Ta kort av din egen mage. Roligt att se på senare, både för dig och barnet.
Kvällar med spekulationer (och diskussioner?) om vad bebisen ska heta.
Funderingar på hur bebisen kommer att se ut.
Att titta på den växande magen och att tänka på att det är en liten människa där inne.
Att se konturerna av ditt barn på ultraljud. Ta med bilderna hem och smygtitta på dom med jämna mellanrum.
Att upptäcka hur många svordomar du faktiskt kan under tiden du föder. Och hur grova dom är...
Att se in i din nyföddas ögon och bli hopplöst förälskad.
Att se din partner gråta, krama barnmorskan och bli alldeles tossig av glädje och lättnad.
Att vakna vid sidan av din bebis dagen efter och tänka ”Oj! Jag har blivit mamma – på riktigt!”
Fostret kan suga på fingrarna. Huden är fortfarande mycket tunn. Barnet börjar lagra kalcium för att utveckla skelettet. Fostret har i princip formats färdigt. Även ansiktet är klart och tydligt, men öronen utvecklas fortfarande lite. Barnet kan hicka. Om du känner fosterrörelser nu kan det kännas som regelbundna tickningar i magen som pågår i några minuter.
Mamma
Eftersom fostret lagrar kalcium kan du under den här perioden bli sugen på mjölk. Drick gärna mjölk både nu och senare. Hjärtkapaciteten ökar för att klara syretillförseln till både dig och fostret. Fram till och med vecka 32 kommer hjärtats kapacitet att öka med 30 - 50 procent. De flesta har nu vuxit så mycket att kläderna börjar bli för trånga. De flesta kvinnor pendlar under den här tiden av känslor mellan lycka och förtvivlan. Reaktionerna kan vara häftiga, ungefär som tonårstidens humörsvängningar. Tankar och fantasier om barnet är vanliga. Många drömmer mycket nattetid och minns ofta drömmarna bättre än annars. Det är inte ovanligt att man blir mer skrockfull än vanligt och känner behov av att besvärja och gardera sig för att något går galet.
Pappa/partner
Stundtals kan det vara besvärligt att leva med en gravid kvinna. Humörsvängningarna kan periodvis vara stora. Ena stunden kan hon vara hur glad som helst, nästa stund kan allt vara botten. Eftersom du står närmast kan du få klä skott för en del av hennes nedstämdhet. Du kan påverkas av detta och själv bli både ledsen, arg och frustrerad och undra hur det här ska gå. Försök att inte låta det påverka er relation allt för mycket.
Relationen
Under graviditeten kommer ni båda mer eller mindre att genomgå en psykologisk utveckling där nästan alla relationer mer eller mindre förändras. Utveckling sker av relationen till er själva, till varandra, till era egna föräldrar, eventuellt tidigare barn och även till andra närstående. Man bearbetar sin situation i tankar, drömmar och handlingar. Dolda och öppna konflikter kan behöva bearbetas. I parrelationen kan nya beteendemönster tvingas fram. Nu om inte förr ska ni träna er i kompromissandets konst. Förmågan att arbeta sig igenom svårigheter är mycket stor under graviditeten, allt arbete som utförs under denna tid gör att ni står bättre rustade inför det som väntar. Ta er tid för varandra och våga prata med varandra om hur ni känner och tänker.
Idag har det ju varit fars dag och det firade vi hos farmor och farfar med fika och lite släktträff!
Jag blir så irriterad på min kamera.. Den vill inte alls samarbeta med mig, tar bara suddiga bilder med dålig skärpa. Därför blev det bara pappa, Michaelbror och Cappe som fastnade på bild.
Casper var så söt! Han lekte att han var Alfons Åberg och byggde sig en egen helikopter,
Jag sitter och bläddrar genom beccatrollbloggen och känner att det känns en aning pinsamt.
Då syftar jag på min lilla hata-killar-period som jag hade där för ungefär ett år sedan..
Då jag verkligen hade förlorat hoppet helt om män.
Jag kan tycka än idag att väldigt många killar bara tänker på sex,
dock inte ALLA.
Jag ödslade så överdrivet mycket tid på att hata män, att känna mig kränkt.
Tänk vad mycket roligt jag kunde gjort hela den tiden egentligen.
Jag önskade verkligen innerligt för ett tag att jag kunde bli lesbisk så att jag skulle slippa att bli sårad av någon man någonsin igen, för det fanns ju INGA bra killar tänkte jag.... Sen lärde jag känna Michael och då var det kört!
Jag försökte desperat provocera fram något hos honom så han skulle såra mig så tidigt som möjligt för att undvika att få ännu starkare känslor innan jag skulle bli riktigt sårad. För jag var helt säker på att jag skulle bli det!
Jag har fortfarande svårt att lita på att någon som han skulle vilja vara med mig.
Det har gått sju månader och en dag sen vi blev tillsammans och jag har våran bebis i min mage.
Dags att börja våga lita på att det kommer fungera.
Att det är någon som faktiskt vill vara med mig, trots att jag är sjukt krävande och att känslorna ständigt går som i en berg-och-dalbana. Jag är tacksam att jag har en pojkvän med tålamod!
Jag älskar min fina man så sjukt mycket och tänker inte tillåta mig själv att förstöra för mig nu.
Det känns extremt konstigt... Tänk att den där lilla varelsen ligger i MIN mage!!
Så himla konstigt!
Och väldigt spännande, mysigt och härligt så klart.
Tolv veckor gammal är våran lilla Smulan, som vi kallar honom/henne än så länge.
5,5 cm stor (eller liten kanske jag ska säga).
Det börjar kännas lite mer på riktigt nu, risken för missfall har minskat nu efter vecka 12,
magen börjar växa lite grann känns det som :)
Tänk att jag ska bli mamma... MAMMA.
Väldigt konstigt, men på ett bra sätt.
Vi var på vårat andra ultraljud idag, det första gjorde vi i vecka 9 och då var han/hon bara en liten klump.. Dock en väldigt söt liten klump. Nu har lilla Smulan fått armar och ben och ser ut mer som en liten bebis <3 Vi filmade lite på skärmen, tyvärr sov hon/han bara just då.. En stund efter väckte vi honom/henne och han/hon rörde sig sååå gulligt! :) Det såg ut som han/hon blev lite irriterad.. Han/hon vände ryggen mot oss hihi
