Tankar om att bli tvåbarnsmamma.

Jag funderar mycket över hur Stella kommer reagera på att vi blir en till i familjen.
En liten som kommer kräva mycket uppmärksamhet.
De dagar jag har Stella ger jag 110% till bara henne, vill att hon ska må så bra som möjligt.
Jag är så rädd att hon ska känna sig bortglömd, bortvald när all uppmärksamhet inte ges till henne längre.
<3
Min fina plutt, hoppas hon tar det bra.
 

Sockar till Stellis.

Stickade färdigt ett par sockar till Stella ikväll.
De kan bli lite för stora, får hoppas på att hennes fötter växer mycket i höst så hon kan ha dom till vintern ;)
 

Längtar.

Jag är nu i vecka 23.
Jag börjar känna mig ganska osmidig redan, trots att jag inte är så stor än.
Magen känns rätt stor, men resten av mig är inte alls stor.
Tycker att jag är alldeles för smal. Börjar gå upp lite mer i vikt nu,
men tycker att det går för långsamt upp bara.
Jag har börjat bli lite piggare nu, vilket är jätteskönt!









Häromdagen gick jag en runda på stan och kollade på små bebiskläder
och jag kände hur jag började längta så efter att få se honom!
Vill att han ska komma nu så att vi kan få gosa med honom <3
När jag kom hem plockade jag fram Stellas gamla bebiskläder
och hittade några plagg som knappt är använda.

<3

Sjuka värld.

Häromdagen när jag var på väg hem från affären, kom en ung kille fram till mig.
Han frågade, på engelska, vart polishuset låg.
Jag försökte förklara (blir alltid nervös av att prata engelska), men han förstod inte riktigt.
Han berättade att han hade blivit slagen av fyra killar.
Han hade rödblåa märken lite överallt på kroppen och en spricka i armen.
Jag frågade om han kände killarna, men han hade ingen aning om vilka de var.
Han tog fram ett papper från sin ficka, en asylansökan, han berättade att han hade
flytt hit från Syrien bara sju dagar tidigare.
Jag frågade om han visste varför de fyra killarna misshandlade honom,
han sa att de sa åt honom att åka tillbaka till sitt land.
Denna 17-åriga pojke har alltså flytt kriget med sin familj,
kämpat sig hit och troligtvis förväntat sig trygghet och ett bättre liv.
Så bara en vecka senare blir han misshandlad, BARA för att han kommer från ett annat land?!

Hur kan människor vara så onda, så hatiska??
Jag förstår inte!
 

Vecka 22

Nu är jag i vecka 22, lilleman är ca 20 cm lång från huvud till stjärt.
Han sparkar och har sig där inne :)
Så mysigt!

Dock är jag sjukt trött just nu, men hoppas på att det är sköldkörtelvärdena.
Dom var inte så bra så jag har fått sänka medicindosen igen,
blir förhoppningsvis lite piggare om ett par veckor.
 
RSS 2.0